Hur kändes det längst därinne i dig, mamma?

Etiketter

, ,

midsommar2013Lugn. Jag begriper att min döda mamma inte kan svara på den frågan…

Men frågan i sig är intressant. Och antagligen central för min sorgbearbetning. Sorgbearbetning? Vaddå? Vad håller jag på med?

Frågan i rubriken borde fått sitt svar i presens (Hur känns det längst därinne, mamma?) och inte i preteritum. Då hade vi nog kunnat skippa det här med sorgbearbetning…

Bilden är från midsommar 2013; vi firar den på Hospice i Uppsala. Alla vet vi att mamma (till höger) är där för att dö. Men vi vet inte när. För några av er som läser det här låter det jag just skrivit fullkomligt hemskt; och själv begriper jag inte riktigt när döden blev helt okej och inte särskilt skrämmande för mig.

Hur kändes det allra längst därinne?

Jag kom att tänka på den frågan när jag hörde någon säga: – Man kan aldrig komma någon närmare än sin egen mamma.

Närmare? Ja, i alla fall bokstavligen. Du har varit inne i din mamma. Jag har varit inne i min mamma. Omsluten av henne.

När vi vanligtvis pratar om att det är viktigt att ”känna efter hur det känns längst därinne” så syftar vi på de djupare tankar, känslor och värderingar som är vårt ”sanna jag”, bortom alla masker och omvärldsanpassningar.

Men var finns den inre kärnan? Är det i hjärtat? Eller är det i magen? Eller är det i livmodern?

Jag tror att många mammor ”har” sin inre kärna i livmodern. Vissa mammor omsluter sina barn hela livet; värnar dem kärleksfullt ända till sitt sista andetag.

När mamma i mitten på maj förra året fick beskedet om sin cancer, och att någon behandling inte skulle bota, började en intensiv berättarperiod. Vi har alltid stått varandra nära, men nu blev vi ännu tightare. Hon ville berätta allt; en del var nytt, en del var upprepning, en del värjde jag mig mot att höra, en del gjorde mig jublande glad, en del av det hon berättade måste föras vidare till kommande generationer.

Rosa_damascena2Våra samtal gladde oss båda. För stunden levde vi här och nu, det som fanns runt omkring noterade vi knappt. Jag tror att vi båda trodde att vi hade mer tid. Att vi åtminstone hade en bit av sommaren på oss.

Det var som att lägga ett gammalt pussel färdigt. Ni vet ett sånt där pussel där några bitar försvunnit. Men så hittar man en bit, och en till. Pusselbit efter pusselbit hamnade på plats. Någon bit la vi åt sidan för en stund, eftersom ”grannbitarna” ännu var lite oklara i konturen. Nog skulle vi hinna…

Nej. Vi hann inte. Och inte vågade jag ställa frågan ”Hur känns det längst därinne i dig, mamma? Hur känns det nu”?

Under vår sista eftermiddag tillsammans rullade jag runt mamma i rullstol bland rosenbuskarna i Hospice-trädgården. Vi luktade, vi tog i bladen, vi tog in trädgårdens liv.

- Hur tror du att det känns att dö, frågade mamma.
- Det känns nog rätt bra, svarade jag där bakom rullstolen med tårarna sipprande.

Å så jag ångrar att jag inte frågade henne om hur hon, i den stunden, tänkte kring döden?

Nästa morgon dog mamma. Trots att pusslet inte var färdigt!

Sorgbearbetning? Men det behövs väl bara om det känns som att man ”skiljdes” utan att ha rett ut NEGATIVA oklarheter, händelser eller tankar?

Tightare kan ingen vara. Så kändes det ju med mamma.

Jag läser, lyssnar och tar in… Men det är nog så att vi inte hann AVSLUTA vår relation innan en av oss försvann. Men jag har nu förstått att det finns tekniker att göra det, även när en inte längre finns med.

Blir du nyfiken. Ladda då ner skriften ”När brustna hjärtan läker” från Svenska Institutet för Sorgbearbetning.

Hoppsan; oj så fel det blev. Men bra!

Etiketter

, , ,

hudkrämsburkarJag kokade hudkräm igår. En fantastisk väldoftande, näringsrik ansiktskräm. Så den är det inget fel på. Men ser ni den stora burken i mitten? Just det. Ingen normal människa brukar förvara ansiktskräm, som i butik kostar minst 250 kr för en liten burk, i syltburk.

Så här ser ni en burk innehållande ansiktskräm för sisådär 5 000 kr. Tack och lov så har den ju ett helt annat pris när man tillverkar den själv! Men här i huset får vi nog lov att använda ansiktskräm som bodylotion, fotkräm, handkräm och annan kräm det närmaste halvåret. För hudkräm ju är en färskvara.

Hur det kunde bli så här? Tja… jag räknade väl lite fel. Hade nog lite för få förpackningar…

Nästa söndag, om precis en vecka, ska jag vara med på mini-hälso-mässa på Café Chocolate här i Rimbo. Mässan är avslutningen på fikets hälsotema-månad om Medicinalväxter.

På den mässan tänker jag duka upp med ljuvlig ansiktskräm (den jag nu har rätt gott om!), örtteer, björksav, hjärtevin och kurserbjudanden.

Ses vi?

Inte lätt att bli en klok gumma

Etiketter

, , , , ,

tasha4Jag vill verkligen bli en klok gumma. Helst skulle jag också vara smal som Tasha Tudor och gå i lager på lager med Gudrun Sjödén-kläder. Och ha en lika fantastisk trädgård som Tudor hade…

Jag jobbar på det!

Igår kväll var jag på ”byns” fina Café Chocolate och lyssnade på en man som heter Hans Bertil Juneby. Han måste vara en av de mest kunniga i det här landet på medicinalväxter. Under 2,5 timmar trollband han oss bortåt 50 lyssnare med sina kunskaper om örternas förmåga att läka och lindra. Papaya på sår! Köp inte krossat linfrö (oxiderar så lätt, mal instället precis innan du ska äta det)! Ha Kamomill hemma i husapoteket!
junebySjälv ligger jag årtionden efter Juneby i kunskap. Jag kommer aldrig att hinna ifatt honom. Men skam den som ger sig…

Under de närmaste veckorna pluggar jag på ordentligt i ”örtpedagogskolan”. Vi har snart tenta. Och då är det mycket som ska sitta. Just Kamomill, vid hudvård, ”tryckte” jag in i mitt huvud under gårdagen.

kamomill3Växten vi har så gott om överallt innehåller bland annat eterisk olja med ämnena chamazulen och bisabolol; två ämnen med stark inflammationshämmande effekt. Och så finns där kumarin som lindrar och dämpar. Så det är klart att Kamomill fungerar bra till exempel vid sårvård, inflammationer och hudutslag. (och vid matsmältningsproblem… och vid mensvärk… och…)

ringblommaIdag proppar jag huvudet med färsk kunskap om Ringblomman; fylld med bland annat karotinfärgämnet Xantofyll (förstadium till A-vitamin) och en eterisk olja som har starkt bakteriedödande effekt. Tillsammans påverkar de båda ämnena nybildning av hud.

Ringblommesalva? Ja, sån ska jag göra i sommar.

Beställer doft & verkan till ljuvligaste ansiktskrämen

Etiketter

, , ,

Rosa_damascena2Jag storknar nästan när jag tar in det; tänk att det till framställningen av 1 liter rosolja går åt mellan 2000-4000 kg kronblad. Tänk er flera tusen kilo rosenblad!

Nu när jag vet det förstår jag varför 1 ml rosolja kostar 212:-.
Jag har beställt 1 ml! Kan ni tänka er så lite. Sisådär 35 droppar att släppa ner i många burkar med riktigt fin ansiktskräm.

Oljan kommer från Rose damascena. Jag har en sån i trädgården; det är en Madam Hardy. En underbart doftande och ganska vanlig ros.

Oljan jag köpt ska få dofta och verka i den ansiktskräm deltagarna ska få göra på min första ”örtkurs” i april.

Rosenoljan inte bara doftar gott; den är också antiseptisk, lugnande och regenererande (återbildande). Det blir en kräm som passar alla hudtyper, till och med den känsligaste.

Jag har artros. Vad tänker jag göra åt det?

Etiketter

, , ,

nikeskorIgår köpte jag ett par superhäftiga Nike Free-skor för alldeles för många pengar. Idag kom det fullständiga uppvaknandet. Jag har betett mig som en alkoholist eller en diabetiker när de är i förträngningsstadiet.

Det var när jag släntrade fram med Frassehunden på f d banvallen, och tankarna struntade i att vara här och nu, som insikten kom.

Gårdagens startföreläsning på Artrosskolan innehöll inte särskilt många nyheter för mig, det mesta som sas kring sjukdomen och behandlingen var bekant. Men en sak visste jag inte:

Artros är vanligare än högt blodtryck och diabetes.

Och de tio kvinnorna (varför bara kvinnor?) som satt där tillsammans med mig vidgade återigen mitt perspektiv. Den här sjukdomen begränsar livet och det man vill göra.

Min artros, efter byte av höftleden, är det egentligen inte så mycket att gnälla över. Inte just nu! Före operationen var det rätt eländigt och värktablettkonsumtionen var på max.

Nu tar jag inte en enda värktablett! Så det är verkligen hurra. Men jag vet att jag har artos i mitt vänstra knä, utan att ha minsta smärta. Mina händer gör rätt ont ibland, men framförallt har de blivit svagare- och det gillar jag inte.

Min sjukdomsbeskrivning är inte här därför att jag vill att ni ska tycka synd om mig, utan mest som en bakgrund till varför jag skriver det här. För vad jag börjar se framför mig – om jag inte vaknar upp snart – det är ju att jag kommer att hamna i rullstol precis som pappa gjorde. Sjukdomen är ärftlig.

Jag bor på en liten gård på landet. Huset ligger högt uppe på en kull i den mest underbara naturen. I hagarna går hästar, några får är på ingång. Jag ska bygga om en del av stallet till kurslokal. En viktig del i mitt jobb är att ta med människor ut i naturen. Vi mår bra i naturen. Och vi kan använda naturen för att må bättre.

Så inte kan jag hamna i rullstol. Det går inte ens att komma upp till huset i rullstol utan mycket hjälp…

Förstår ni nu vad jag menade med uppvaknandet från förträngningsstadiet? Jag kan liksom inte längre gå här och låtsas som att ”det kommer inte att hända mig”. Det är klart att det kommer att hända mig – om jag inte gör någonting åt det!

Och det är ju nu när jag är okej i kroppen, vid gott mod och fylld med jävlar-anamma som jag ska göra något.

Jag kan inte låta bli att fundera på vad alla andra ”halvfriska” med artros tänker göra. Vi är ju fler än de som har högt blodtryck eller diabetes…

Förr när jag kände motstånd att ta itu med något ställde jag mig oftast frågan: – Hur svårt kan det vara?

Det är ingen bra fråga. Jag har upptäckt att det är bättre att ställa frågan:

- Vad tänker jag göra åt det?

 

Ett kliv närmare drömmen!

Etiketter

, , ,

ankimaxNu har jag beställt fönster för 30 000 kronor. Hu, så dyrt. Och ändå är det ”billigt”, säger de som vet mer. Fönstren ser ut ungefär så här, som hos sonfamiljens kompisar Anki & Max ,där jag var och fick inspiration. Fast lika fin utsikt kommer vi inte att kunna bjuda på…

Det känns förbaskat bra att ha beställt fönstren; plötsligt har drömmen blivit väldigt konkret. Jag har verkligen kommit ett steg närmare Verandan & Ateljén i stallgaveln. Nu är det ett projekt som satt fart.

Framför mig här på väggen har jag ”fantasibilden”; den som jag ”collag-at” ihop för att göda mina drömmar. Till sommaren ska bygget vara klart. Då har vår Naturhälsogård äntligen fått ett kurshus. Vi kan sluta tova i garaget… Och vi behöver inte öva mindfulness uppe i huset, ifall vädret är emot oss så att vi inte kan vara ute.. Jippi!
veranda2

Snabbt, nyttigt och hyfsat gott till fikat!

Etiketter

, ,

muffinsTill dagens eftermiddagsfika gjorde jag några banan- och havregrynsmuffins à la Isodieten. Du snor ihop dem på några minuter och blir schysst mätt av dem, samtidigt som du undvikit blodsockertriggarna vetemjöl och socker.

Även jag tycker att socker & fett är jättegott; så smakmässigt finns det absolut bättre varianter. Men ur ”ta-hand-om-kroppen-perspektiv” är de här muffinsen perfekta. Och hyfsat goda!

De ska förstås ätas långsamt och inte pulas/mulas in. Känn banansmaken. Känn kanelsmaken. Då kanske du till och med tycker att de är smarriga…

Så här gör du fyra snabba muffins:
1. Ta fram en skål.
2. Lägg i 2 ägg, 6 msk havregryn, 80 gram banan, 1 tsk bakpulver, 1 tsk kanel.
3. Kör med stavmixern tills du får en slät smet.
4. Smörj fyra små formar med lite kokosolja eller annan naturell olja. (Jag använde silikonformar och smorde rapsolja med bakpenseln. Häll smeten i formarna.
5. Grädda i 200 grader ca 15 minuter ( I min ugn tog det 17 minuter innan muffinsen kändes torra på toppen).

Ingen Royal Viking – men väl en kamin!

Etiketter

kaminRoyal Viking är namnet på den här fantastiska skapelsen. Han som står bredvid heter Mikael och är säljare på Eldabutiken i Norrtälje.

Om jag ska ha en Royal Viking i min ateljé? Ja, gärna. Om någon vill betala. Men för min kassa är den för dyr. Däremot ska den här Mikael få ge mig ett bra pris på en mindre gjutjärnskamin. För det är klart att vi måste ha en eld som värmer och en eld som vi kan samlas kring.

Men jag har förstått att röret är dyrare än kaminen…

Äktenskapets givande och tagande…

Etiketter

, ,

äktenskapMorgontyst. Så tyst att jag hör Janoskattens smygande över golvet och sen hans skutt, via skrivbordet, upp i överslafen på våningssängen. I sängen under, här i arbetsrummet, ligger Frassehunden utsträckt med benen mot väggen.

Morgon. För tidig morgon. Vi har redan ätit frukost; mannen, jag, hunden och katten. Maken är på väg till sitt jobb.

En del av mig längtar att göra som hund och katt; sova, sova igen. Klockan är inte ens sex. En annan del av mig tänker; sov inte bort dagen, det finns så mycket kul och viktigt att göra.

Det finns de som inte alls begriper varför jag går upp klockan 5 på morgonen och fixar frukost till min man.

Jag ska berätta varför. Medan jag står i värmen i köket, kokar ägg, kokar te, hackar frukt till yoghurten så drar han på sig vinterkläderna och går ut.

När han kommit in igen äter vi under tystnad. Morgontystnad. En tyst varm tystnad; inget behöver sägas så här tidigt.

Inne äter vi. Ute äter hästarna.

Det är det här som kallas arbetsfördelning. Samarbete. Äktenskapets givande och tagande…

Jag behöver absolut en skogskamin

Etiketter

, , ,

Så roligt det är att planera för Lilla Ekebys ateljé och veranda. En kamin i ateljén känns som ett härligt och viktigt ”måste”… Gjutjärn? Ja, absolut. Från danska Danska Morsö? Ja, mycket troligt. Jag har hittat två stycken som jag blivit förtjust i.
morsö1412Den här heter Morsö 1412.
kamin2bstandardOch det här är min favorit just nu. Den heter 2B Standard; det låter ju lagom upphetsande. Men visst är den fin… Den är nästan identisk med den ursprungliga modellen- skogskaminen- från 30-talet.

Någon som har erfarenhet av någon av de här kaminerna? Eller av någon liknande?

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.