Blundar du också för slakt?

Etiketter

, , ,

Hela gängetKalvarna har varit här i knappt tre dygn nu. Och det känns lite konstigt att blogga om slakt. Jag ser ju just de här kalvarna som blivande frejdiga kor. Så de har egentligen inte något samband med dagens blogg; förutom att de väcker tanken om hur viktigt det är att slakt sköts bra.

Vi människor är rätt konstigt funtade. Skygglapparna kommer oundvikligt på när vi talar om slakt. Däremot pratar vi gärna om finaste biffen, hängmörat kött, naturbeteskött… Jag själv är inget undantag. Jag tar fram skygglapparna jag också. Blundar.

Men rent logiskt borde den som äter kött och ställer krav på ”bra kött” också stödja och engagera sig i att djuren avlivas på ett så bra sätt som möjligt.

Vi förfäras över långa djurtransporter. Vi gläds åt att djuren har det bra under sin uppväxt. Vi gläds åt små lokala slakterier som växer upp. Åtminstone gör jag det. Och är beredd att betala för ett bra ”uppfött” kött som är ”närslaktat”.

etiskt köttRiktigt glad blev jag när jag häromdagen hörde talas om Hälsingestintan. Det företaget har utvecklat det första mobila slakteriet för fullvuxna nötboskap. Slakteriet kommer ut till djuren istället för att djuren transporteras till slakteriet.

Djuren slipper lämna sin trygga invanda miljö och har haft det bra hela vägen fram till slakt. Hur jag vet att de har haft det bra hela vägen? Nej, det vet jag förstås inte, men jag anar det ifall djurägarna är så kloka att de ”tar ut” slakteriet.

När jag var liten bondunge på gården i Ösby i Knutby slaktades det också hemma på gården. Slaktaren kom. Jag tror inte jag fick vara med när de avlivade djuret. Men jag minns det skummande blodet i bunken. Det som skulle bli blodpudding.

Idag är det för många väldigt långt mellan middagen på bordet och dess ursprung. Jag förespråkar absolut inte att några barn ska se skummande blod i en plåtbunke. Men jag tror att det är viktigt att de vet att blodpuddingen på tallriken kommer från djur.

Att förstå matens ursprung och hur den ser ut i ”levande” skick gäller förresten inte bara kött.

Jag hörde en fin historia om en ung man ( från stan?) som blev utskickad för att gräva upp potatis. Han dröjde. Han dröjde väldigt länge. Till slut började man leta efter honom. Han hittades. Med mobilen i handen. Googlande. Han letade bild på hur potatisen ser ut ovan jord. Bild på potatisblast…

Bilden med det moblia slakteriet kommer från Hälsingestintan. Deras hemsida har adressen http://www.halsingestintan.se/ ifall du vill läsa mer.

Kalvarna på Ekebys facebooksida finns här https://www.facebook.com/kalvarna

Den stora kärleken viktigare än kon

Etiketter

, ,

Maria JosefinaFör några timmar sen flyttade fyra små kalvar in på gården. Kärlek vid första ögonkastet från småfolk, mellanfolk och äldrefolk.

Kärleken var också stark när min farmorsmorfar Ansgarius Hansson hämtade hem sin brud från Edsbro till Knutby i mitten på 1800-talet.

Hon hette Maria Josefina och blev med tiden en stor och lång gumma, något böjd och lite stel i ena benet. (Så skriver farmors syster Frida om henne i en liten släktkrönika).

”Men i blicken var det sol, och glädjen och det friska humöret lyste emot en.”

Och kanske var det hennes lyskraft och skimmer som gjorde att Ansgarius väntade med hemgiften; bara han fick sin brud.

I hemgift måste en bondflicka på den tiden ha minst en ko med sig till det nya hemmet. Men Maria Josefinas pappa hade dött när hon var liten och mamman levde på undantag. Mamman hade bara en ko och den måste hon ju ha kvar. Nu skulle alltså en kalv ”läggas på” och det tog ju flera år innan den blev en hemgifts-ko.

Ansgarius ville inte vänta och då fick bruden resa till sitt nya hem utan ko.

Kon kom två år senare.

Jag gillar sådana här historier; där någon i generationerna före mig väljer att lyssna till sitt hjärta, istället för att göra som man ”borde” göra.

Från fina gatan eller direkt från naturen

Etiketter

, ,

dagkrämJag kan slösa med min kunskap hur mycket som helst; och ändå har jag lika mycket kvar. Visst är det häftigt! Tanken slår mig när jag sitter och planerar vad jag ska berätta om på en workshop där deltagarna ska få göra ansiktsolja och ringblomssalva.

Jag tänkte; lite prat om oljorna vi använder och om naturens egen apotekare, dvs ringblomman.

Men sen slår mig tanken; varför vara så begränsad. Varför inte strössla lite med intressant kunskap också om andra växter. Skär jag då av den gren jag sitter på? Missar jag möjligheten att göra kurser om tillverkning av produkter som innehåller de växterna? Kanske, kanske inte…

Det är klart att jag ska berätta också om kamomill, johannesört, groblad, daggkåpa och andra vardagsväxter som är så fina för huden. Växter som det går att hitta i de finaste produkterna på ”dyra gatan”, men som det också går att plocka själv och göra något hudvänligt av.

Cremen på bilden är en antiage-creme som heter Revaléskin HydraLift Complex. Du får betala 779 kronor för en halv deciliter. Vad som finns i den? Jo, bland annat rölleka, daggkåpa, björnbär, mullbär, gullviva och lakritsrot.

Vad växterna gör? Jo röllekan är bland annat inflammationshämmande och sårläkande. Daggkåpan främjar nybildningen av hudvävnad och lenar torr och känslig hud.

Naturen bjuder. Och med lite kunskap vet jag också hur och vad jag kan använda växterna till. Jag bjuder gärna på det!

Lantliv på mitt sätt

Etiketter

,

björnbärssylt2Vaknar till höst. Den sämre varianten. Andas. Och tänker; Livet på landet är gott, oavsett väder.

Ute på trädäcket, som går runt hela vårt hus, syns resterna av något som liknar ett slagfält. Parasollet ligger utslaget tryckt mot trätrallen, pelargonerna har trillat och breder ut sina grenar över hundratals ekollon som rullar hit och dit i vinden. Att säga att det blåser är en underdrift; det är snarare storm. 29 mm regn hade kommit redan till kl 5 och regnet tycks fortsätta. Hästarna trycker inne i ligghallen, värmda inifrån av morgonens hökaka.

I köket ser det också ut som dagen efter ett slagfält. Blod lite här och var… Eller är det måhända björnbärssylt?

Jo, det är björnbärssylt. Jag kokade både sylt, saft och marmelad igår kväll. Visst låter det präktigt! Men grunden var bara ca 3 kilo bär. Så det var ingen större bedrift. Men det blev några påsar saft, några burkar sylt och lite marmelad spetsad med lakrits och citron. Allt nu i gott förvar i frysen. Nog längtar jag efter det där vackra skafferiet med hyllor proppade med välfyllda glasburkar. Men det känns alldeles för jobbigt. Och frysa är bra; då slipper jag ha i konserveringsmedel.

Den här regniga dagen får bli en innedag: Jag ska göra färdigt examensuppgiften till örtpedagogskolan; ett läkeherbarium med växter som jag plockat under sommaren. Jag ska beställa flaskor, burkar och oljor både till tillverkningen av egna produkter och åt ett tjejgäng som ska komma hit och göra salvor och örtoljor.

Efter lunch blir det marknadsföringsjobb. Att vara egen företagare är verkligen att vara allt ifrån vd och produktutvecklare till säljare och marknadsförare. Jag tycker om alla delarna. Idag ska jag göra reklam både för Hälsobyggarna (en grupp för folk med onda kroppar och mycket längtan efter att må bättre) och Salong Måndag.

hälsobygg2

Och så ska jag lägga ut alla mina aktiviteter i Norrtelje Tidnings evenemangstips. Där finns en rad som heter ”arrangör”. Jag har svårt att bestämma mig för om jag ska ha ”Åsa på Lilla Ekeby” eller ”Lilla Ekeby Naturhälsogård” som avsändare/arrangör. Den här frågan har jag faktiskt brottats med lite för länge; nog dags att bestämma sig en gång för alla. Tar gärna emot synpunkter!

Efterlysning: Folk som vill hjälpa mig att bli bättre!

Etiketter

Efter nyår ska jag starta upp den bästa qigongträning du kan föreställa dig. Men för att det ska bli så excellet som jag tänkt mig behöver jag öva, öva och öva. Så jag söker ”elever”.

För vad är det som gör en träning riktigt bra?

Inspirerande ledare? Kunnig ledare? Trevlig lokal? Trevliga gruppmedlemmar? Lagom stor grupp? Lektionens upplägg? Inriktningen på träningen?

Jag vill veta nu (under hösten) för att erbjuda sen (under vintervåren).

Så nu letar jag 5-6 personer som jag kan få öva på. Det här är det som gäller:

Qigongen
Vi tränar Zhineng Qigong. 1997 utsåg de kinesiska myndigheterna den qigongen till den bästa och mest läkande formen av qigong. Sahlgrenska sjukhuset använder metoden i sin smärtklinik med mycket goda resultat. Migränskolan rekommenderar metoden.

Träffar
5 träffar i Ateljén på Lilla Ekeby, utanför Rimbo. Start 27 oktober. Sen 3/11, 10/11, 17/11 och 24/11

Tid
Kl 19 – ca 20.15

Deltagande
Max 5 personer/gång. Deltagarna kan vara med en eller flera gånger. Gärna alla gånger!

Kostnad
50 kronor/gång.Deltagarna måste dessutom vara intresserade av att delta i en stunds diskussion efter träningspasset. Hur kändes det? Vad var bra? Vad kan göras bättre? Hur kan det bli bättre?

Intresserad?
Hör då av dig!

Går det att stanna tiden? I så fall gör vi det!

Etiketter

Jag ger mig själv en stund av den finaste hösttiden. Prioriterar. Förenar jobb med nöje när bror Janne och jag inspekterar de gamla husen vid Lobacken i Knutby.

Det är allt en del som måste ordnas inför vintern. Nocken på gammelstugan är fnöskig. Vindskivorna på båda husen har sett bättre tider.

Nockar och vindskivor hör till minusdelen av dagen. Strålande sol, hög luft och det gamla uppstötta äppelträdet hör till den bättre delen. Trädet med sina röda prydnader är så otroligt vacker. Bara att titta och ta in…

äppelträd2

Jag plockar ryggsäcken full. Men vad heter sorten? Astrakan? Melba?  Någon som kan bistå med sin kunskap?

äppleiryggsäck2

Oavsett namn; vackrare och godare äpplen finns nog inte. De frasar mellan tänderna. Perfekta äpplen för att träna mindfulness! Känna, titta, smaka, lukta, lyssna…

äpplet3

Hur grundar du för en bra dag?

Etiketter

,

qibildJag vaknar. Känner efter. O nej; stel i kroppen och ont i korsryggen. VARFÖR MÅSTE MÅ-BRA-LÄGET VARA EN FÄRSKVARA?

Suck.

Ja, så kändes det för en timme sen. Efter en dusch och lite frukost blir kroppen och känslan annorlunda. Hann kroppen ifatt själen?

Nu;  en kopp kaffe och min nya morgonritual – qigong. Jag gillar ritualer. Undrar när den här blir rutin?

Får en tanke; tänk att göra de mjuka qigongrörelserna utomhus, fylla sig med fräsch levande energi direkt från skogen. Kanske naken? Känna vinden smeka runt kroppen…

Ja, varför inte? Här finns inte en själ mer än hästar och Frasse… Tittar på termometern.

+4,7 grader.

Nej, inte ens en nyfrälst qigongare  antar vilka utmaningar som helst. Jag får köra träningspasset  inne; kanske vid datorn för att ta in instruktíonsfilmen ordentligt.

Känns inte lika sensuellt; men vaddå? Ibland är det bara att bita ihop. Och göra! För kroppen och själen skull.

Jag grundar för en bra dag. Funderar lite över hur andra gör…

Oj, jag glömmer telefonen

Etiketter

, , ,

lågrönn I Ateljén hänger vackra rönnbärsklasar. Och på utspända lakan ligger ringblommor i solens och månens alla färger på tork till oljor och salvor. Det var en strålande fin dag igår. Den här dagen vill nog bli likadan. Höstfin. Me like!

lågringblommaI morse när jag följde sonsonen Holger till skolan kom jag på mig själv med att ha glömt mobilen hemma. Första tanken var faktiskt att vända – och hämta den. Besinnade mig.

Och nu är jag snart på väg ner i ateljén för att börja jobbet med att klistra in växter i det Läkeherbarium som är en av examensuppgifterna i Örtpedagogutbildningen. Tror att jag ska glömma telefonen nu också.

Livet på vischan är fantastiskt en sån här vacker dag. Känner lycka i hela kroppen. Och det gjorde jag också igår kväll när jag klev ut en bit i gräset och tog en bild på Verandan.

verandamörker

Tänk att det kan få bli höstrusk och vinterbus; och jag har en plats att ha mina kurser. Det är klart att man är glad då.

Plötsligt känns jag tio år yngre

Etiketter

, ,

puma-156741Går du utåt med fötterna? Sitter öronen intryckta mellan axlarna? Gör det ont i korsryggen? Se upp!

Har du också växt upp och levt länge med uppmaningar som; ”sträck på dig” eller ”se till att tårna pekar framåt, inte snett åt sidorna”. Vad gör du åt sådana råd? Struntar i dem?

Jag fortsatte att gå med fötterna utåt, trycka öronen mellan axlarna och ha ont i korsryggen. För jag begrep inte hur jag skulle göra och varför. Otaliga är de massörer och sjukgymnaster som bistått under vägen. Visst har de hjälpt för stunden. Men inte i långa loppet.

I 10, 20, 30 eller måhända 40 år har jag gått där och låtit axlarna trycka ihop öronen och fötterna peka utåt. Sen fick jag en ny höft. Tärna pekade lite mindre snett utåt. Men öronen var fortsatt intrycka bland axlarna. Och det gjorde ont i korsryggen också. Min kropp var långt ifrån pumakvalitet.

Jag har just vaknat till en ny dag. Det känns inte riktigt som förra måndagen. Det är verkligen en ny dag. Förutom att jag vaknat till ett nytt Sverige har jag vaknat med en ny kropp.

I fem dagar har jag varit på qigongkurs. Det var inte bara omvälvande för psyket. Det var omvälvande också för kroppen.  Det känns som att jag fått en ny kropp. Kanske inte riktigt en pumakropp; men nästan.

En smidigare kropp. En gladare. En annorlunda. En som inte känns som den känts de senaste tio åren.

Axlarna har åkt rutschbana ner och utåt. Skulderbladen dragits isär. Rumpan har trillat ner. Fingrarna har blivit längre. Vete sjutton om det inte är så att också hela jag har blivit längre.

Jag har varit på grundutbildning till qiqonglärare hos Qigong Akademien. Jag har länge tänkt att qigong borde passa i verksamheten här på gården. Nu vet jag. Det gör den! Den passar som fot i skon både i lugn-i-naturen-aktiviteterna och i lantlivsretreater. Men det var så bra att det vore helt vansinnigt att inte göra ”rena” qigongkurser också.

Mindfulness, som jag också håller på med, är bra. Yoga, som jag inte riktigt tänt på, är också bra. Men qigong måste vara den snabbaste, enklaste och skönaste vägen att sänka stressnivån, att få ordning på värkande axlar och ryggar och att fyllda på ny sprudlande energi.

Om jag lärt qigong för fyra-fem år sen hade jag nog inte behövt operera höften. Nu tar jag nya tag, låter axlarna rinna ner, låter spänningarna i korsryggen flyga sin kos så att bäckenet öppnar sig och vrider tårna rakt fram.

Mentalt är jag redan en puma. Nu är det bara att be kroppen att hänga på lite bättre.

puma,-fraktaldjur-160592

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 25 andra följare