Frülingsduft, humle och terracotta; det blev en bra regndag

Etiketter

, , , ,

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

– Dagen blir som du gör den, skriver en bekant på Facebook. En annan skriver: ”Det vill gärna bli bra”.

Och visst; hittills är det inte så tokigt. Speciellt inte när jag föreställer mig hur vacker rosen blir som jag köpte häromdagen. Just nu är det inte mycket som påminner om blomman på bilden; men målet är förstås att den ska bli så här sanslöst vacker. Frülingsduft heter den och om jag sköter det kärt så bör den bli blomrik och glädja flera sinnen. Både synen, lukten och smaken. Det sista när den hamna i tekoppen.

humlestörIdag har det regnat ihärdigt och jag har hunnit med att få tre par handskar dyngsura*. Men å andra sidan har jag både lagt täckbark mellan pallkragarna, dragit fram en hästavgnagd asp för att göra den till humlestör och köpt en superfin terracottakruka. Så det känns som rätt bra jobbat denna regniga söndag.

Humleplantan är minimal just nu. Men den lär bli runt 4 meter. Och just den här sorten får extra stora kottar. ”Stören” lär räcka på längden. Högst uppe i toppen har den en klyka; och jag är väldigt sugen på att hänga något kul däruppe istället för att kapa av den. Men vad?

terracottakrukaTerracottakrukan är ett riktigt fynd. Stor och med fin form. Och kostar bara 149:- på Granngården. Ett riktigt fynd. Jag känner en viss farhåga för att jag kommer att köpa en till. Behövs inte. Men vacker.

* PS: Har ni också funderat på vad ordet dyngsur kommer ifrån? Jag googlade och hittade detta svar i en frågespalt i tidningen GT.

Dyng är en allmän, förstärkande förled som även finns i exempelvis dyngrak. Vi har många sådana förstärkande förled, som dynga, skit och gör – som också betyder skit, förklarar Lena Lind Palicki, språkvårdare på Språkrådet.

Dynga, på fornsvenska ”dyngia”, är ett annat ord för gödsel men kan även, framför allt dialektalt, användas för att beteckna gyttja, sörja men även fuktig. Ordet ”dyngsur”, i betydelsen genomvåt, finns med i Svenska Akademiens Ordlista, men inte i någon av de etymologiska ordböcker som förklarar ordens ursprung.

– Det man kan hitta i äldre texter är ordet dyngvåt, som verkar betyda samma sak och även finns på danska. Kopplingen till dyngsur är dock oklart.

 

Huka dig; nu exploderar det!

Etiketter

, , , ,

granskottVarje stund sker sagolika saker framför våra ögon. Men vi är ofta för upptagna av att skynda fort och missar det nästan osannolika stup i kvarten. Nyutslagna grankottar; har du sett dem? Det finns en tid på året då den här ”blindheten” avtar lite grann; den tiden är just nu. Våren är starkare än jäktet; för även när brådskan oavbrutet nafsar de flesta i hälarna så går det inte att värja sig för den anstormande skönheten. Den tränger sig in; den får oss att stanna upp. Stanna i nuet! harsyraFör plötsligt framför dina fötter finns en matta av harsyra. Just i den här harsyremattan härjar också lite vitsippor. De ska du inte äta. Men har du smakat på harsyra någon gång? Kanske på finkrogen? I såsen? Jag har aldrig gjort det. Men jag har tuggat blad och sugit på skaftet i skogen. Och jag har tagit hem bladen med den syrliga smaken och lagt dem i vattenkaraffen. Tack och lov för våren; den får oss att stanna upp. Påminna oss om det självklara runt oss; det som vi så lätt glömmer. För visst är tavlor, bilder och skulpturer fantastiska. Men RIKTIG konst; den finns framförallt i naturen. Året runt; i olika skepnad. Men just nu – när det liksom är vernissage-  kommer nästan ingen undan opåverkad. Tack och lov för det. blåbärsris Snart är det dags för min och Hundens morgonpromenad. Idag regnar det. Upplevelse blir annorlunda mot igår. Blåbärsriset som dignar av blivande blåbär: har regnet slagit bort dem? Eller kan jag böja mig ner idag igen och kika på dem? Att huka sig ner och kika underifrån på blommor och blad är bara det en upplevelse i sig. Eller att ställa sig nära trädets stam och titta upp i dess krona. Har du aldrig gjort det? Varför inte?

Skördetiden har börjat

Etiketter

,

växterpåtorkHärligt att vara igång med plockandet i det vilda. Idag blev det fina hallonblad och både pyttesmå och lite större nässlor.

Ateljén är en perfekt plats för att breda ut och torka te; förutom att där är alldeles för ljust. Funderar på hur jag ska lösa det. Måste nog hitta en annan plats. Eller mörklägga? Nä, känns inte så kul.

Jag funderar också en del på smarta torkställningar. Visst fungerar det med att vända upp och ner på bord och spänna ut lakan, men något enklare och smartare vore nog på sin plats. Det får gärna se lite proffsigare ut också.

Kanske en ställning där jag kan sätta in ramar med uppspända myggnät nära varandra. Tänker…

stickkafeblommorIgår var jag på Stickkafé i Knutby. Kul. Förutom trevliga samtal och förslag på vad jag ska göra med alla mina fina växtfärgade garner fick jag också några växter med hem. Röda solrosor ( finns tydligen..), lavendel och två pelargoner. Fint. Jag ska vårda dem ömt.

 

Strövtåg i den vilda teträdgården

Etiketter

, , , , ,

frasseplockarblåbärsblomNaturen vaknar. Och jag med den. Så morgonens hundpromenad fick bli en rekognoseringstur i grannskapet. Vad av det vilda är klart att plocka? Frasse föll direkt för blåbärsris med smakfylld blom. Jag smakar jag också; ja mycket gott.

Goda är också lönnens blommor. Plockar lite för att ha i lunchsalladen. Men den övriga plockningen – de växter som ska torkas till te –  får vänta till efter lunch. Solen måste först hinna få bort onödig fukt. Sen kommer jag med korg och sax.

På plocklistan idag står nässla, vildhallon och blåbär. Jag har mina speciella ställen där jag gärna plockar.

vildhallon

Hallonsnåren finns nere vid ån. Just den här kvisten fotade jag på ett annat ställe.

Under morgonvandringen gick vi också förbi ”Pers trädgård”. Den fina lilla gården ligger öde just nu, men kommer troligen att säljs snart. Den är en lite pärla. Och i trädgården finns massor med svarta vinbärsbuskar….. Vill ha bladen NU. De smakar så gott. Mina egna vinbärsbuskar är alldeles för små; måste växa till sig först. Tack och lov har vännen Agneta lovat bistå med plockbuske imorgon. Men om jag vill ha ännu mer; ja då får jag nog ringa Pers släktingar som numera äger gården.

vinbärper

Blåbärsriset är också sanslöst inbjudande just nu. Rena ögonfägnaden.

blåbär3

Smultronblad vill jag också ha i mina teer. Så det blir nog en smultronblads-tur i helgen.

smultron

Och björkblad är inte heller fel i ett te. Tvärtom. Är det ett ”terapeutisk te” du brygger så hör det verkligen hemma där. Nu riktar jag framförallt in mig på goda sällskapsteer; men lite björk kommer med också där.

ungbjörkar

Längs en gammal körväg upp på höjden med utsikt över Skedviken hittar vi också fräken. Jag är imponerad över den hemlighet som göms i de sporbärande rätt färglösa vårstänglarna.  Knacka toppen mot handen och du får fram ett ljusgrönt ”pulver”.

åkerfräken

 

En ny dag gryr

Etiketter

, , ,

Det var mig en grå dag att vakna upp i. Lite ruggigt. Men oj så många fina gröna nyanser som syns där utanför fönstret. Långkalsongväder igen.

Det går långsamt, men framåt med pallkragarna. Nu har några av dem fått plast på väggarna …

plastat

… och brunnen kodynga med mycket halm i botten …

dyngat

… och jord och plantor. Jag börjar med cintronmeliss och mynta. Två goda och pålitliga teörter.

odlat

Jag hade räknat med att plocka späda vildhallonblad och små nässlor idag. Men det ser ut som att naturen får behålla dem ett tag till. För blött för att plocka just nu.

Istället får jag ägna mig åt att gräva upp fler marksten från trädgårdsbacken. Jag kommer inte ihåg att vi la så många stenar där för ca 20 år sen… Vilken lycka att hitta dem! De senaste åren har de varit övervuxna. Men nu ska de få ett nytt liv vid pallkragarna.

stenhögen Just nu ser de allt lite tråkiga ut. Men de är både grå och rosa. Tror jag, bestämt. Där under leran.

Idag ska jag absolut använda höger ben när jag gräver. Igår glömde jag alldeles bort att mitt vänstra ben, det med ny höftkula, nog är lite svagt fortfarande. Hade rejält ont efter gårdagens utgrävning. Men nu är smärtan borta så det är bara att ta nya tag.

Jag hittar marksten

Etiketter

, , ,

Idag tog teträdgårdens blivande ett stort steg framåt. Största lyckan var när jag kom på att 3-4 cm under grässvålen i min gamla ”trädgårdsbacke” döljer sig finaste markstenen!

millamålar

Översovande Milla var till god hjälp när rödfärgen till slut förgyllt alla pallkragarna. Och jag känner mig nöjd över att de blev röda. Blecken ska med tiden bli svarta.

pallkragar

Sen kom då frågan; sten, täckbark, sand och plattor…. eller vad ska ligga runt pallkragarna. Jag fick många förslag via Facebook. Och jag lutade starkt åt täckbark tills jag plötsligt kom på att jag för drygt 20 år sen la marksten i ”trädgårdsbacken”. Det var på den tiden då vi inte bodde på gården, men jag ändå kände att jag ville förbereda för en trädgård.

Jag köpte marksten; finaste sorten, rosa och grå, med ojämna kanter… Nu för tiden ligger den en bit under grässvålen och under lammöron. Jag började gräva och fick förstås hjälp av Frasse.

frassegräver

Ja, det ligger allt en del stenar där under grässvålen.

markstenmyckeyt

Med rotborste och vatten händer under….

markstenren

Och imorgon ska vi fortsätta grävandet. Stenarna kommer inte att räcka till hela ytan. Men med tiden kanske jag kan kosta på mig fler. Jag har ett minne av att de inte var billiga, så i första skedet blir det nog både sten och täckbark.

 

Jag odlar tålamod

Etiketter

, , , ,

fuktspärrJag vill fylla i jord. Jag vill stoppa ner plantor. Jag vill skörda. Men oj vilken tid det tar att komma dit! Tålamod är en av mina sämsta ”grenar”; naturen är dock den förnämste läraren.

Pallkragarna är på plats. Men istället för att plantera jobbar jag med fuktspärr och målning. Jag vill så gärna skynda på och snabbt komma till det roligaste; växterna. Men jag börjar lära mig att njuta också av resan mot målet. Att lägga ut fiberduken, att måtta in pallkragarna i räta rader, att (som på bilden) måla på fuktspärr, att leta byggplast till insidorna, leta rödfärg till utsidorna… Och att vara totalt närvarande i det jag håller på med. Inte tänka på det där ännu bättre ögonblicket som kommer sen.

pallkragar

Tålamod är en av de viktiga attityderna (förhållningssätten) i mindfulnessträning. Viktigt både för träningen och i vardagslivet. Ett sår eller en sjukdom behöver tid för att läka ut, en graviditet behöver tid för att leverera en baby, naturen behöver tid för att prestera växtlighet och årstider. Och det behövs tålamod för att bygga upp en teträdgård. Just nu ser den mycket prematur ut.

Men jag kan glädjefylld konstatera att Naturen är en lärare som sprider lugn och ro. Och vakenhet för den stund som just pågår. Jag har aldrig upplevt våren så starkt som i år, aldrig gått så långsamt som jag gör just nu.

Och nu är det snart dags att ta fram rödfärgen. Hurra! Men först ska jag fixa mig en kopp kaffe och ta med ut i solen. Och odla lite mer tålamod.

bänkarnaJag slår mig nog ner på en av de tjocka gamla ”bänkarna” som vi tidigare haft vid eldplatsen i skogshagen. Numera finns de härnere utanför Verandan. Och väntar på att få en grillplats ”i sig”…

En ny dag randas. Randas?

Etiketter

vide– Var öppen för det som kommer till dig! Det är en ofta förekommande uppmaning från mina mer spiritistiska vänner. Och jag väntar. På tecken från döda släktingar, på att få se småfolket och på att hästarna ska tala tydligare till mig.

Men det enda som kommer är nya ord. Eller snarare gamla ord.

Idag väcks jag av en halv hunds tyngd på min sovande kropp och hans uppmaning om frukost. Att inte hela hunden väcker mig beror på att han inte får hoppa upp i sängen…

Och ”plopp” så kommer där ett nygammalt ord farande. Randas.

RANDAS. Jag smakar på ordet. Ett ord jag nog själv aldrig använt tidigare. I alla fall inte vad jag minns. Kanske skrivit, men aldrig sagt.

En ny dag randas.

Jag vet ungefär vad det betyder. Men kikar i Nordstedts synonymordbok. (Inom parantes sagt: en riktigt bra bok). Här finns koden till mitt passiva ordförråd; de där orden som jag har på tungan, som föresvävar mig – men som jag inte riktigt är i takt med.

randas se 2 gry, gå upp, förestå

Jag gillar ordet. Måhända är det mycket trevligt som randas den här dagen. Himlen är blå. Våren är här. Min mage väntar på frukost; hundens har fått. Trädgården väntar på flinka fingrar. Livet känns gott.

Kvällspromenad med bad

Etiketter

, , ,

Nässlorna är plockfärdiga. Hallonsnåren exploderar snart. Och Frasse kastar sig i vattnet. Det är vår.

För en stund sen, före middagen, tog Frasse och jag vår kvällspromenad. Vi går oftast genom skogshagen, över ån och en bit längs ”vägen” med gräs i mitten. Vi sneddar ner över viltåkern, går längs kanten på det nysådda fältet, trasslar oss igenom hallonsnåren och är efter en stund tillbaka vid ån.

På bortvägen, vid bron över ån, träffar vi ett stavvandrande par från en villa en bit bort. – Börjar nässlorna komma, undrar hon. Rackarns! Jag blir tvungen att bejaka frågan… inser att hon kommer att vara där imorgon bitti och ta alla de små nässlorna innan jag hunnit agera.

Jag tar ett djup andetag. Riktigt djupt. Inser. Inser att det kommer att komma mycket nässlor under de där ekarna. Hela sommaren. Inte behöver jag skynda. Känner mig nöjd med mig själv efter den insikten.

hallonsnårHunden och jag fortsätter vår vandring. Jag konstaterar, rätt nöjt, att hallonsnåren ännu inte slagit ut. Jag har några dagar på mig. Men sen kommer snåren att explodera; och då är det dags att plocka de fina bladen till nästa säsongs sällskapsteer.

bävergnagFrasse poängterar rätt istadigt att han vill slippa koppel och ta en sväng ner i ån. BADA! Okej. Men först får han posera vid träden som bävrarna fällt. Vilket fälle! Det är inte direkt spinkträd som djuren ger sig på.

frassebadat

Jag går hem med en genomblöt hund. Nöjd hund.

Nu är det dags att brygga en kopp kvällste.

Citronmeliss och kamomill. A mindful cup of tea.

 

Det lutar åt svarta vinbär

Etiketter

åsagräverNu har jag börjat gräva gropar åt mina vindskyddande buskar. Vilken sort buskar det ska bli har jag däremot ännu inte bestämt.

”Man behöver inte skörda bären, vinbär kan man odla bara för att de är vackra. De kloka orden hittar jag i en av alla trädgårdsböcker som jag just nu lever med.

Å andra sidan, svarta vinbär är som guld i smoothies året runt. Bara att plocka och lägga i frysen. Däremot är det där med att koka saft eller sylt inte riktigt min grej. Tja… kanske vinbär ändå. Svarta. Och bladen blir ju en underbar bas i många olika sällskapsteer.

Men gillar svarta vinbär den här jorden? Ett tunt lager matjord, en lerjord brunstrimmig av mineraler (?) och sen rena blåleran. Å andra sidan bor det maskar rätt långt ner i leran.

mask

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 26 andra följare