Jag hittar marksten

Etiketter

, , ,

Idag tog teträdgårdens blivande ett stort steg framåt. Största lyckan var när jag kom på att 3-4 cm under grässvålen i min gamla ”trädgårdsbacke” döljer sig finaste markstenen!

millamålar

Översovande Milla var till god hjälp när rödfärgen till slut förgyllt alla pallkragarna. Och jag känner mig nöjd över att de blev röda. Blecken ska med tiden bli svarta.

pallkragar

Sen kom då frågan; sten, täckbark, sand och plattor…. eller vad ska ligga runt pallkragarna. Jag fick många förslag via Facebook. Och jag lutade starkt åt täckbark tills jag plötsligt kom på att jag för drygt 20 år sen la marksten i ”trädgårdsbacken”. Det var på den tiden då vi inte bodde på gården, men jag ändå kände att jag ville förbereda för en trädgård.

Jag köpte marksten; finaste sorten, rosa och grå, med ojämna kanter… Nu för tiden ligger den en bit under grässvålen och under lammöron. Jag började gräva och fick förstås hjälp av Frasse.

frassegräver

Ja, det ligger allt en del stenar där under grässvålen.

markstenmyckeyt

Med rotborste och vatten händer under….

markstenren

Och imorgon ska vi fortsätta grävandet. Stenarna kommer inte att räcka till hela ytan. Men med tiden kanske jag kan kosta på mig fler. Jag har ett minne av att de inte var billiga, så i första skedet blir det nog både sten och täckbark.

 

Jag odlar tålamod

Etiketter

, , , ,

fuktspärrJag vill fylla i jord. Jag vill stoppa ner plantor. Jag vill skörda. Men oj vilken tid det tar att komma dit! Tålamod är en av mina sämsta ”grenar”; naturen är dock den förnämste läraren.

Pallkragarna är på plats. Men istället för att plantera jobbar jag med fuktspärr och målning. Jag vill så gärna skynda på och snabbt komma till det roligaste; växterna. Men jag börjar lära mig att njuta också av resan mot målet. Att lägga ut fiberduken, att måtta in pallkragarna i räta rader, att (som på bilden) måla på fuktspärr, att leta byggplast till insidorna, leta rödfärg till utsidorna… Och att vara totalt närvarande i det jag håller på med. Inte tänka på det där ännu bättre ögonblicket som kommer sen.

pallkragar

Tålamod är en av de viktiga attityderna (förhållningssätten) i mindfulnessträning. Viktigt både för träningen och i vardagslivet. Ett sår eller en sjukdom behöver tid för att läka ut, en graviditet behöver tid för att leverera en baby, naturen behöver tid för att prestera växtlighet och årstider. Och det behövs tålamod för att bygga upp en teträdgård. Just nu ser den mycket prematur ut.

Men jag kan glädjefylld konstatera att Naturen är en lärare som sprider lugn och ro. Och vakenhet för den stund som just pågår. Jag har aldrig upplevt våren så starkt som i år, aldrig gått så långsamt som jag gör just nu.

Och nu är det snart dags att ta fram rödfärgen. Hurra! Men först ska jag fixa mig en kopp kaffe och ta med ut i solen. Och odla lite mer tålamod.

bänkarnaJag slår mig nog ner på en av de tjocka gamla ”bänkarna” som vi tidigare haft vid eldplatsen i skogshagen. Numera finns de härnere utanför Verandan. Och väntar på att få en grillplats ”i sig”…

En ny dag randas. Randas?

Etiketter

vide– Var öppen för det som kommer till dig! Det är en ofta förekommande uppmaning från mina mer spiritistiska vänner. Och jag väntar. På tecken från döda släktingar, på att få se småfolket och på att hästarna ska tala tydligare till mig.

Men det enda som kommer är nya ord. Eller snarare gamla ord.

Idag väcks jag av en halv hunds tyngd på min sovande kropp och hans uppmaning om frukost. Att inte hela hunden väcker mig beror på att han inte får hoppa upp i sängen…

Och ”plopp” så kommer där ett nygammalt ord farande. Randas.

RANDAS. Jag smakar på ordet. Ett ord jag nog själv aldrig använt tidigare. I alla fall inte vad jag minns. Kanske skrivit, men aldrig sagt.

En ny dag randas.

Jag vet ungefär vad det betyder. Men kikar i Nordstedts synonymordbok. (Inom parantes sagt: en riktigt bra bok). Här finns koden till mitt passiva ordförråd; de där orden som jag har på tungan, som föresvävar mig – men som jag inte riktigt är i takt med.

randas se 2 gry, gå upp, förestå

Jag gillar ordet. Måhända är det mycket trevligt som randas den här dagen. Himlen är blå. Våren är här. Min mage väntar på frukost; hundens har fått. Trädgården väntar på flinka fingrar. Livet känns gott.

Kvällspromenad med bad

Etiketter

, , ,

Nässlorna är plockfärdiga. Hallonsnåren exploderar snart. Och Frasse kastar sig i vattnet. Det är vår.

För en stund sen, före middagen, tog Frasse och jag vår kvällspromenad. Vi går oftast genom skogshagen, över ån och en bit längs ”vägen” med gräs i mitten. Vi sneddar ner över viltåkern, går längs kanten på det nysådda fältet, trasslar oss igenom hallonsnåren och är efter en stund tillbaka vid ån.

På bortvägen, vid bron över ån, träffar vi ett stavvandrande par från en villa en bit bort. – Börjar nässlorna komma, undrar hon. Rackarns! Jag blir tvungen att bejaka frågan… inser att hon kommer att vara där imorgon bitti och ta alla de små nässlorna innan jag hunnit agera.

Jag tar ett djup andetag. Riktigt djupt. Inser. Inser att det kommer att komma mycket nässlor under de där ekarna. Hela sommaren. Inte behöver jag skynda. Känner mig nöjd med mig själv efter den insikten.

hallonsnårHunden och jag fortsätter vår vandring. Jag konstaterar, rätt nöjt, att hallonsnåren ännu inte slagit ut. Jag har några dagar på mig. Men sen kommer snåren att explodera; och då är det dags att plocka de fina bladen till nästa säsongs sällskapsteer.

bävergnagFrasse poängterar rätt istadigt att han vill slippa koppel och ta en sväng ner i ån. BADA! Okej. Men först får han posera vid träden som bävrarna fällt. Vilket fälle! Det är inte direkt spinkträd som djuren ger sig på.

frassebadat

Jag går hem med en genomblöt hund. Nöjd hund.

Nu är det dags att brygga en kopp kvällste.

Citronmeliss och kamomill. A mindful cup of tea.

 

Det lutar åt svarta vinbär

Etiketter

åsagräverNu har jag börjat gräva gropar åt mina vindskyddande buskar. Vilken sort buskar det ska bli har jag däremot ännu inte bestämt.

”Man behöver inte skörda bären, vinbär kan man odla bara för att de är vackra. De kloka orden hittar jag i en av alla trädgårdsböcker som jag just nu lever med.

Å andra sidan, svarta vinbär är som guld i smoothies året runt. Bara att plocka och lägga i frysen. Däremot är det där med att koka saft eller sylt inte riktigt min grej. Tja… kanske vinbär ändå. Svarta. Och bladen blir ju en underbar bas i många olika sällskapsteer.

Men gillar svarta vinbär den här jorden? Ett tunt lager matjord, en lerjord brunstrimmig av mineraler (?) och sen rena blåleran. Å andra sidan bor det maskar rätt långt ner i leran.

mask

 

Teträdgården växer fram

Etiketter

, , , , , ,

tepallkragarTills nu har den vilda naturen varit min teträdgård. Maskros, nässla, smultronblad, blåbärsblad, björk, rallarros, johannesört… Alla finns de därute. I riklig mängd.

Te är en av mina passioner. Te av alla de sorter. Och gärna det ”te” som inte kommer från tebusken utan görs med svenska örter. Varför gå över ån; tänker jag ibland.

Min passion har alla de som deltagit i vintern/vårens qigongkurser här i ateljén definitivt lagt märke till. Jag tror att deltagarna tyckt att de flesta teerna som bjudits efter träningen varit goda. Och många av teerna har nog gjort gott också för hälsan. Min uppfattning är att både sällskapsteer och hälsoteer ska smaka gott; så många experiment väntar den här försommaren. Vem vill köpa ett te som inte är gott?

Det har som sagt varit mest vilda örter i mina teer. Men ibland har jag smulat ner lite citronmeliss, ringblomma eller björnbärsblad (från stallväggen) i det vilda.

Nu är det dags för nästa te-steg. Runt Verandan & ateljén ska svenska te-örter få växa den här sommaren. Först var min plan att bygga odlingslådor. Men som så många andra odlare faller jag också för pallkragarna. Så igår inhandlade jag nio stycken. Varför just nio? Jo, Granngården använder sig av knepet ”Ta 3, betala för 2″. Och jag gick på det. Förstås!

teträdgården

Jag vet ganska säkert vilka örter jag ska odla, men oj så lätt det är att förtjusas av alla de plantor som just nu finns i handelsträdgårdar och på Granngården. Vill ha, vill ha…

vresros

Mitt svåraste val/kval för stunden är om jag ska sätta en vresroshäck längs delar av elbandstaketet. Blommorna doftar ljuvligt och de skulle bli så vackra i teerna. Och förhoppningsvis skulle häcken ge lite vindskydd. Och med sin ”envishet” överleva i den här lerhagen.

Tänker. Någon som av er läsare som har en tanke om vresrosor? De ses ju av många som ett otyg därför att de tar överhand över all annan växlighet.

tehumleväggHär mot väggen blir det garanterat humle. Och någonstans ska svarta vinbär få plats.

Men nu ut för att montera ihop pallkragar, lägga ut fiberduk, köra grus… Visslar på Frasse, men tror inte att han kommer att vara till någon större hjälp.

 

Inte visste jag att jag längtade…

Etiketter

,

gurka2Har det hänt dig att du stått där i affären och upptäckt att butikens exponering fått dig att längta efter sånt som du inte alls trodde att du längtade efter. I alla fall inte just då!

Inte har jag längtat efter inlagd gurka så länge jag kan minnas tillbaka just nu. Men där, på ICA idag på eftermiddagen, framför ett berg av gurkor kom längtan som en blixt från klar himmel. 5 kronor styck.

Inlagd gurka!

Jag köpte två. Blev av med 10 kr. Billig längtan :-)

Nu är en gurka inlagd. Vad jag ska göra med den andra? Pressgurka, kanske. I förbifarten, när jag letade recept till inläggningen, snubblade jag över pressgurka…

 

 

 

Tröst-shoppat! Undrar om det funkar?

Etiketter

Tröstshoppat. Inte kläder, utan mat. Jag försöker hitta sätt som hjälper mig att ”ta mig i kragen”. Övertyga både kropp och själ att de ska piggna på sig omgående…

tröstshoppat

Det känns modstulet när kroppen säger ifrån. Blodtryck och puls i skyn. Rassel i luftrör. Syrebrist i hjärnan. Jag säger till kroppen att det finns bättre sätt att piggna till än att ligga stilla och titta i taket. Eller på TV. Malou och Caesar Millan är intressanta att kika på. Men de känns inte så rehabiliterande….

Så vad kan vara bättre än shopping? Frossar i grönt, i alla färger, i fisk, i ost… Känner mig allt lite piggare. Kanske lite långsamt trädgårdsarbete. Och sen en spenat-apelsin-blåbärsdrink som mellanmål.  Nu gäller det bara att inte stoppas eller snubbla över dammtussarna på vägen ut.

Ps. Möjligt att jag missförstått det där med ”tröstshoppa”. Googlar på ordet och får upp helt andra bilder.

tröstshoppa2

Hon var mätt på livet

Etiketter

,

blasippaOmtumlad. På ett annorlunda sätt. Tanken efter gårdagens begravning återkommer gång på gång; går det att fira begravning? På samma sätt som vi firar dop eller firar bröllop. En glädjens högtid.

Det har blivit många begravningar de senaste åren. Farbröder. Fastrar. Pappa. Mamma.

Tidevarv kommer,
tidevarv försvinner,
släkten följer släktens gång.

Döden är en del av livet. Men för några av de kära tycker jag att den kunde ha dröjt ett tag till. Pappa ville. Mamma ville inte. Gud gjorde ingen bra dag när han hämtade henne.

Men med pappas kusin Stina som vi begravde igår var det annorlunda. Dotter Clara beskrev den bild hon alltid kommer att ha med sig av sista stunden med sin döda mamma: ”Hon var SÅ NÖJD. Hon såg så glad och nöjd ut där hon låg”.

Jag kommer att tänka på uttrycket ”Jag är så mätt. Jag är så nöjd”. Vi säger det ibland efter en riktigt god måltid.

Ibland beskriver vi livet som en måltid. Förrätt, varmrätt och efterrätt.

Stina blev änka med fyra barn när hon var 50.  Då tappade hon nog aptiten på livet för en stund. Men någon kraft måste ha gett henne den tillbaka ganska fort.

Det har funnits flera starka män och kvinnor i min släkt. Självlysande. Vad fick Stina att lysa? Jag kan bara gissa.

Hon levde både för sig själv och för andra. Kan det vara det? Hon såg alltid till att alla fick från det ”goda bordet”, men hon åt också själv från det. Musik, konst, litteratur, hantverk, naturen; allt det som vi behöver för att vår själ inte ska svälta.

Hon hade ett djupt engagemang i kyrkan och hon var verksam i kvinnor för mission. En stark tro. Kan det vara det? Måste Gud vara med för att det ska bli fullkomligt?

Innan vi skingrades igår eftermiddag sjöng vi den sång som Stina helst och ofta sjöng. Den heter ”Må din väg gå dig till mötes”. Bara titeln kan man ju vrida ut och in på rätt länge.

Tänk dig att du har en intention om vilken ”väg” du vill gå i livet. Och tänk dig sen att den kommer dig till mötes… Visst låter det bra!

Hela texten är så här:

Må din väg gå dig till mötes
och må vinden vara din vän
och må solen värma din kind
och må regnet vattna själens jord
och tills vi möts igen
må Gud hålla, hålla dig i sin hand.

Glad. För att jag var med igår. En begravning kan berika. Kanske därför att sorgen inte var närvarande. Bara saknaden och glädjen var där.

 

 

 

 

 

 

Jag vill ge dig en sommarupplevelse. Vad önskas?

Etiketter

, , , ,

Sakta föds rubrikerna på sommarens aktiviteter på gården. Någon gång i februari ska program och datum vara spikade. Men fortfarande kan jag leka med ord och fantisera och fundera.

Snöå eldBlir här ”Qigong i sommarnatten”? Barfota, Under ekarna. Och kanske samlas vi sen runt elden och lyssnar till varandras tankar när natten blir som mörkast.

smultronoharsyra”Laga mat av vad naturen bjuder” känns som en rätt självklar dag i början på maj. Vi går ut i skogen med korgar, saxar och knivar. Vi skördar av naturens läckerheter, det som många kallar ogräs. Och tillbaka i Ateljén lagar vi både förrätt, varmrätt och efterrätt. Jag lovar att naturen kan överraska.

IMGP7781”Dra till skogs och ligg still”. Jag kan tänka mig att många längtar efter att göra det. Jag ska nog fundera på hur en sådan dag ska se ut…

madhatterteaparty”Odla din teträdgård” känns också som ett intressant ämne. Vi har så mycket fina örter, både i trädgården och vilda, som hälsomässigt är helt i klass med till exempel grönt te och Yogite.

Eller kanske skulle jag istället kalla det ”A mindful cup of tea” och låta dagens höjdpunkt bli en stillsam svensk tecermoni. Eller helt galet a la Mad Hatten?

lågringblommaMina ringblommor och det vi kan skapa av dem måste definitiv få en egen dag. Många frågar efter ringblomssalva. Jag säger ”kom hit och gör din egen”. Och ringblomman (inte bara vacker utan också en välkänd medicinalväxt) går ju att använda till så mycket annat också; te, scrubb, dekoration i maten, som olja… Kanske en workshop som heter  ”Pigg och frisk med helande ríngblomskurer – odla och skörda”.

Workshops? Heldagar eller halvdagar? Vardagar eller helgdagar? Lördag eller söndag? Fika eller lunch?

Och hur ska jag marknadsföra aktiviteterna så att tillräckligt många vet om vad som händer?

Själv tänker jag ofta på att det är lycka att få hålla på med det jag gör. Känner mig tacksam. Mycket tacksam :-)

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 26 andra följare